Gott nytt år!

Jag: Nu har jag fläskat på ordentligt.
N: *chockad min* Ja, det har du verkligen.
Jag: Ska du inte säga att det blev snyggt?
N: … originellt. Duger det?

När min bonussyrra kommer hit på middag kommer hon antagligen ångra att hon köpte superrosa ögonglitter till mig i julklapp.

Jag säger bara två ord.

Cheers, darlings!

Arkiverat i:tjoller , faux queen, smink, snygg

I got some credit in the straight world/I lost a leg I lost an eye

Okej, kan någon tala om för mig VARFÖR jag ens bryr mig om att gå hem med random (okej, söt) kille jag träffat på krogen och knulla? Jag får fan skylla mig själv att jag fick ont i fittan. Jag borde liksom vara smart nog, även efter x antal tequila, för att fatta att ekvationen (genustypisk* man x hetero x fylla) + mens + kondom = pJÄTTEDÅLIGT SEX 98.

Ett skolboksexempel på tragiskt heteronormativt sex inklusive några av de där vanorna jag tidigare bara hört talas om att vissa killar håller sig med. Han kallar mig prinsessa (!?!?!??!?!?!), kör in kuken (med kondom) och när det gör för ont (mens är inte bra glidmedel) och jag ber honom smeka mig så vispar han runt lite med fingrarna i max tre sekunder, sen tycker han att jag är tillräckligt våt för att han ska köra in den igen. Jag ger mig inte och exakt samma process återupprepas en eller två gånger till, med tillägget att ”smeka” för honom innebär ”köra in fingrar i fittan väldigt amatörmässigt”. Inte nog med det, sen kör han in kuken igen! utan kondom! utan att ens fråga först! Satans jävla ärkepucko! Tur att jag var onykter, annars hade min aggressionskörtel typ exploderat.
Så såvida det inte finns en femsekundersregel för kukar kan jag nu ha fått nåt, även om han svor på sin mammas grav att han var frisk, för ärligt talat är det nog lika troligt att han skulle kvalificera för knullborgarmärket som att hans mammas grav skulle det.

Jag har faktiskt inte tid eller lust att lära upp pöbeln hur knullande ska gå till!
Sveriges befolkning behöver vettig, obligatorisk icke hetero-kuk i fittan-normativ sexualundervisning. End of story!

* Jag vet inte om det finns någon allmänt vedertagen etikett för män som håller sig väl inom sin könsrolls ramar.

Arkiverat i:xxx , dåliga ligg, do's and dont's, sex och samlevnad

God jul!

Vår julgran är så enorm att jag misstänker min bonusmor för att ha peniskomplex.

Arkiverat i:tjoller , jul, peniskomplex

unf unf unf unf unf

Heterosexuell problematik: Jag kan faktiskt ha 100% pleasurable sex utan att stöna som om mitt liv hängde på att låta Vita Huset höra att jag knullar, men eftersom det är jag som har fittan så är det mitt jobb att göra det därför att:

1. om inte JAG stönar så blir det så förbannat tyst och att knulla tyst i onödan känns så business time
2. om inte JAG stönar så visar vetenskapligt tvivelaktiga empiriska undersökningar att killen inte fattar att jag njuter

Grejen är att jag också tycker att det är jävligt hett med stön etc, men varför varför varför måste det just vara jag som ska stå för ljudeffekterna? Varför kan inte jag få nåt örongodis? Kan inte jag nån gång få vila stämbanden och höra mannen work those sexy lungs of his?
Vi kan göra det tillsammans i början om du tycker att det är svårt, mitt kära framtida och än så länge okända ligg.
Så här i jämställdhetens tider tycker jag faktiskt att vi kan stöna hälften var, du och jag.

Arkiverat i:sexualitet, xxx , ljudeffekter

Om jag snart blir hittad våldtagen och mördad så började det antagligen så här

Okej, what the motherfucking fuck? VARFÖR ringa mig från dolt nummer? VARFÖR inte presentera dig? VARFÖR väsa i telefon? VARFÖR inte stejta ditt business och framförallt VARFÖR göra detta vid den gudsförgätna jävla tiden 07.25 av alla dygnets fucking timmar???

Jag sover, det ringer, jag svarar, nyvaken och surmulen i tron om att det är myndighetspersonal för de är de enda som normalt är dumma nog att ringa från dolt nummer innan typ 12 AM.
Jag: Hallå?
Väsande röst: Hej. Väckte jag dig?
Jag: Eeeh ja. Vem är det?
Väs: Gissa!
Jag: Eeeh va?
Väs: Gissa!
Jag: Vaaa!?
Väs: Gissa!
Jag: Men lägg av, vem är det? Vad vill du?
Väs: Jag hade tänkt komma och mysa med dig.
Jag: Eeeh va?
Väs: Jag hade tänkt komma och mysa med dig.
Jag: Du hade tänkt komma och mysa med mig?
Väs: Ja.
Jag: Men vafan lägg av! *lägger på*

Och jag vet fortfarande inte vem miffot är! Om det var en kompis som var ”rolig” borde väl personen ifråga ha ringt upp och ba hahaha joke’s over, den var du inte beredd på va?
Men nej, väsaren väckte mig och lämnade mig vaken, grinig och helt ovetande.

Arkiverat i:tjoller , idioter

Idol 2007

Apropå antifeminism, när jag researchade lite nyss hittade jag något så underbart som Emmas feminina sida. Tyvärr uppdateras den inte längre, men hon har en blogg (mycket snygg design) som hon skriver så här om:

”Det var tänkt att jag skulle skriva en del feministkritiska texter på bloggen men den handlar mest om shopping och matlagning :-)”

Några andra favoritcitat:

”Inte alla vill ha en mesig toffel till man, utan trivs bättre när det finns någon som på sätt och vis leder familjen. Idag blir många kvinnor förvirrade och letar efter denna trygghet på andra ställen inom tex rörelser som new age och feminism.”

Jag känner mig så träffad. Skrämmande utveckling det där, att kvinnor organiserar sig istället för att gulla gubbe. Bättre var det förr, då var det ordning och reda minsann!

”Även männen blir förvirrade när de inte längre tillåts att följa sina naturliga instinkter som att ta hand om, beskydda, och ledsaga sin kvinna. Istället vänds detta medfödda maktbehov till negativa handlingar som våldtäkt och misshandel och kränkande ord mot kvinnor. Männens dominanta karaktärsdrag som finns där för att ge oss trygghet och stöd får detta omvända förlopp sedan feministerna ”förbjudit” dem att vara familjens ledare.”

Men… kvinnomisshandel och våldtäkt har ju alltid förekommit, även när män tvingades vara familjens ledare?

Visst, jag kan hålla med om att det inte är okej att egenskaper som anses vara typiskt kvinnliga nedvärderas och egenskaper som anses vara typiskt manliga uppvärderas, men alltså… om Emma vill vara hemmafru, fine by me, och det suger att folk (oavsett kön) inte kan vara hemma mer med sina barn om de vill, men alltså… Suck.

Jag vet att det är västa lame att bara klippa och klistra lite citat och sen inte bemöta dom ordentligt och osarkastiskt, men jag skyller på att jag ska ha mens snart och att feminazismen gjort mig för deprimerad.
Nu ska jag stassa till mig och laga mat.

Arkiverat i:feminism, genus , antifeminism

Varför jag aldrig kommer dejta en icke-feminist

Just som jag tänkte pensionera mig på heltid från den här satans bloggen läser jag naturligtvis nånting som är så upprörande att jag inte kan vara tyst trots att det inte tjänar något till att bli så irriterad att det gör ont men ja, jag tar allting mycket, mycket personligt!

Via Anders Wallner hittar jag ett gammalt men lika aktuellt blogginlägg av Katrine Kielos, en humoristiskt onyanserad guide till hur en hanterar män som inte kallar sig feminister (om man måste). I en annan värld hade jag kanske skrattat åt några av kommentatörernas motkäftningar men i den världen lever uppenbarligen inte jag.

”Mitt tips till killar är att dumpa tjejer som ser förhållningssättet till en ”-ism” som ett avgörande skäl till att man inte ska kunna leva tillsammans.”

”Haha så det viktigaste är vilken etikett han sätter på sig och inte hur han är som människa? Låter ju sunt… :)”

Det är väl just hur hen är som människa som avgör vilka åsikter/etiketter hen har? Ens personlighet påverkar allt från musiksmak till klädstil till politiska ståndpunkter. Vad annars? Gud? Jag bryr mig inte om vad folk kallar sig men om hen inte har ett i mina ögon sunt förhållningssätt till kön/genus/feminism/sexualitet så har hen inte heller en sund inställning till mig so why fucking bother?

Det är inte så att mina vänner och älskare måste tycka exakt som jag. Bland mina nära vänner finnes både kommunister och folkpartister, machograbbar och läppstift-och-högklackat-brudar, ja till och med vänner som tycker att Daniel Radcliffe är snygg! Men jag vägrar problematisera mitt liv och min identitet på patriarkala premisser i vardagliga diskussioner. Den som vill utsätta mig för det kan jag inte ha som vän eller älskare av samma anledning som jag antagligen aldrig kommer stifta närmare bekantskap med rasister, nazister och sexister. För meningsskiljaktigheter åsido – nära relationer handlar om gemenskap. Jag måste faktiskt inte älska precis alla i hela världen.

För att ha en chans hos mig (”varför skulle jag vilja det?” tänker alla som kvalar in på min ditchlista men det är helt okej för mig att inte du heller hänger med vilket skräp som helst) så måste du inte konstant överskrida din könsroll men jag uppskattar inte att få queerheter utpekade, hånade, problematiserade eller attackerade vare sig det är jag eller någon annan som inte följer patriarkatets punktlista till korrekt beteende. Jag vet redan. Jag vet. Och uppenbarligen så skiter jag i det.
Om jag sitter och myser med en älskling framför teven och en glitterbög uppenbarar sig vill jag aldrig, aldrig höra: ”Alltså jag fattar inte varför måste alla bögar vara så feminina.”
Jag vill aldrig, aldrig höra: ”Hur kan du vara feminist när du gillar våldssex?”
Jag vill aldrig, aldrig höra: ”Du är så feminin.” Du kan kalla mig snygg, sexig, het, vacker, söt men jag vill inte höra att jag ser ”feminin” eller ”kvinnlig” ut. Jag tar det varken som komplimang eller förolämpning utan endast ett konstaterande baserat på idiotiska normer som jag inte vill införliva i mitt privatliv.
Jag vill inte prata med någon som bara måste nämna hur synd det är om män i en diskussion om något helt annat, bara för att väga upp så det inte blir för feministiskt.
Jag behöver inte människor som konstant påminner mig om att jag är en avart i en sexistisk värld genom att dra provocerande skämt eller påståenden om t.ex. mitt kön eller min sexualitet.
Och jag vill verkligen inte stå ut med någon som kritiserar allt jag står för men som själv inte kan stå för någonting. Så du vill inte kalla dig själv feminist, fine! men göm för fan inte dina åsikter bakom någon falsk illusion av objektivitet. Jag hindrar dig inte från att tycka som du vill men det är fortfarande min förbannade demokratiska rättighet att tycka att du är en idiot.
Feminismen tål kritik men det gör inte jag (jo det gör jag men inte hur som helst). Feminismen tål att möta argument som vill framställa män och kvinnor som arter från olika planeter, men jag klassar det som sexism och det hör inte hemma i mitt sovrum. Jag orkar inte vara queerfeministisk soldat 24/7. CONSTANT VIGILANCE! – Nej tack.

Kort sagt: Jag möter nog med motstånd från samhället i stort, jag behöver inte den sortens motstånd i mina inre cirklar. Därför kommer jag aldrig, av självrespekt och för mitt välmåendes skull, dejta en icke-feminist.

Arkiverat i:feminism, relationer , antifeminism, håll avstånd

Dagens könsord

Det här är min maskulina motsvarighet till och feministiska hämnd på ordet ”framsjärt”s existens.

Framtarm.

Arkiverat i:språk , kuk, uppfinningar, vendetta