JAG HAR LÄST UT BOKEN!

Ca 02.45 den 21 juli fick jag boken i min hand.
27 timmar av skratt av glädje och vemod, tårar av sorg och lättnad (och toalettsökande i Stockholmsnatten, sex timmar ofrivillig sömn och en halv pizza.)
05.45 den 22 juli var sista ordet läst.

(Spoila inte i kommentarerna, om ni nu skulle få för er det!)

Arkiverat i:harry potter , döden, läser långsamt

Varning för rambling inlägg om min personliga kris

Ingen i min närhet förstår mig! Ingen förstår, ingen bryr sig, jag är helt ensam just nu! Och jag kan inte hålla det här inom mig längre, det är för tungt att bära alldeles ensam. Jag skriver ut min ångest och hoppas att någon ska höra mitt nödrop och låna mig några värmande ord. Jag har försökt med min familj, men när jag tänkte högt om kristerapi sade min egen mor åt mig att ”skaffa mig ett liv”. Vafalls?
Jag står utan en stöttande omgivning inför den kanske största vändningen i mitt liv. En sjuårig era går mot sitt slut och jag måste hitta nya vägar. Men hur? SJU ÅR! Sen jag var tolv och stod på tröskeln till tonåren/puberteten/ungdomens helvete har mitt liv genomgått stora förändringar. Jag har bytt klass, skola, vänner, partners, hårfärg, kosthållning, boende etc. Jag har gjort de flesta typiska första-gången-grejerna. Ingenting är detsamma som förr- förutom min största passion. Den har varit min räddning när jag varit ensam, och den har också fört mig närmare andra människor. Få saker här i världen har gett mig så mycket entusiasm, spänning, eufori! Jag vill inte ”skaffa mig ett liv” för ett liv utan detta är inte värt det.
Men nu… om mindre än tre veckor… det handlar liksom om mer än en tredjedel av mitt liv! Och snart är det slut! Jag kan inte förstå, inte greppa. Förhoppningsvis får jag svaren på mina frågor, men till ett fruktansvärt pris. Det kommer inte mer sen.
Sista Harry Potter-boken. Sista, sjunde, slutet. Sju år, sju böcker, jag har vuxit upp ungefär jämngammal med Harry och hans vänner. Fattar ni hur stort det är? Hur enormt, hur betydelsefullt? FATTAR NI ATT DET ÄR EMOTIONELL KRIS PÅ GÅNG HÄR ELLER?

(Bortsett från känslostormen som håller på att spränga mig inifrån; visst är det underbart att boken äntligen är här, och helt slut är det ju inte. JKR påstår själv att det kommer finnas spekulationsmöjligheter även efter sista ordet, kanske kommer det en HP-encyklopedi och fler Comic Relief-böcker. Och i värsta fall får jag väl börja samla på HP-merchandise.)

01.00 den 21 juli kommer mitt liv förändras för alltid. Jag ska ta mig igenom det här och det ska jag fan göra med stil.

Arkiverat i:harry potter , dödsångest

Den största händelsen i modern tid

Med drygt en månad kvar till boksläpp börjar det bli dags att planera firandet. Så P knallar runt till bokhandlarna i stan och frågar om de ska ha nattöppet den 20 juli och vad får hon höra?
”Vi är kulturellt ignoranta och kommer ha vanliga öppettider när den största händelsen i modern tid inträffar. Vad sa du? Ska du bojkotta hela vår affärskedja? Höhö, vi kan knappast bry oss mindre om små inbitna töntfans som du. Vänligen lämna butiken innan jag ringer Securitas.”

Så det blir till att bege sig till Stockholm eller Göteborg när det gäller, för som tur är har SF-bokhandeln i båda städerna nattöppet och Stockholmsbutiken anordnar även i samarbete med The Swedish Rowling Fanclub en fest! Med kostymtävling och frågesport och annat otroligt supernördigt, så jag ska försöka övertyga min kompanjon om att vi drar till huvudstaden. Om någon vill dejta mig där så är ni varmt välkomna!

Arkiverat i:harry potter , fanragg, idioter

Vem delar horisont med Yvonne?

Yvonne Andersson (kd), homofob riksdagsledamot nu ökänd (heja bloggare!) för sin medverkan i den kvasivetenskapliga 
artikeln ”Ett biologiskt faktum att könsneutralt äktenskap är fel” 
ger mig feta Umbridge-vibbar. 
(Ni som inte fattar referensen till Harry Potter, shame on you!)
Bild på Yvonne Andersson och bild på Dolores Umbridge/spelad av Imelda Staunton.
Jämför själva. De utseendemässiga likheterna är skrämmande! Men även inom politiken tycks
de vara tvillingsjälar.
Umbridge förespråkar en andra klassens behandling av ”half-breeds” som varulvar och vampyrer, Andersson förespråkar en andra klassens behandling av människor som avviker från heteronormen. Umbridge tjatar om Trolldomsministeriets ofelbara auktoritet, Andersson om kärnfamiljens ofelbara, privilegierade position som norm och självklarhet i samhället på samma klämkäcka, sötsliskiga sätt. 

Det är när människor som Yvonne helt legitimt får medverka till andra människors misär som jag vill spy på vår tids version av ”demokrati”.
Som ett underhållande exempel tänkte jag slänga upp några citat ur hennes anföranden i riksdagen gällande en könsneutral namnlag som skulle underlätta för
transpersoner och göra världen lite finare för oss som inte tycker att Tommy måste ha snopp.

”Nog måste det finnas gränser när vi funderar på att vi ska förvanska omvärldsuppfattningen och de bilder vi kan få av omvärlden genom att göra allt så könsneutralt som möjligt. Varför gör vi det? Är det inte lite kul att en del är kvinnor och andra är män?
Är det inte lite mysigt att i stället vara stolt över den man är och också våga ha ett namn som talar om att ”det här är en pojke. Det här är en flicka. Det här är en man. Det här är en kvinna. Det här är en syster. Det här är en bror” eller vad det nu är?
Inte skulle jag passa att heta Carl Gustaf, när jag tänker på det. Någonstans tror jag att vi har föreställningar som i stället ska göra tillvaron mångfasetterad och inte förenkla tillvaron.
Låt oss få vara de mångfasetterade varelser och personligheter vi är. Låt oss få se rikedomen i det. Vi borde i stället stärka varandra att känna självkänslan att vara de vi faktiskt ändå är.” (Källa)En total och oifrågasättbar uppdelning av befolkningen i ”man” och ”kvinna” no exceptions
andas verkligen mångfasettering och är inte alls förenklat.
Och vadå våga ha ett namn som talar om vilket kön man har? Sen när blev det radikalt?
Carl Gustaf kanske inte är det ultimata alternativet för Yvonne. Adolf kanske? (Guilt by association OH YEAH!… kunde inte låta bli.)

”Här handlar det om det sociala spektrumet och den sociala funktion som ett namn har. Jag menar att i den sociala funktionen är det gräsligt bra att veta om jag talar om en man eller en kvinna. Så lika är vi ändå inte, så det kan finnas en poäng i detta. ” (Källa)Jag undrar verkligen vad den poängen är. Och om det nu är så jävla viktigt att veta könet på alla människor inblandade får man väl säga det.
”Min kompis Tommy och jag pratade om det här och för att du ska kunna tolka 
min återgivning av samtalet så bör du veta att Tommy har fitta.” 
Då skulle det kanske äntligen gå upp för fler hur idiotisk 
idén att ”kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män” är.
 
Jag önskar att Yvonne kunde snacka lite mer efter sitt eget motto.

Vi lever alla under samma himmel
men vi har inte samma horisont

Arkiverat i:genus, harry potter, hbtq , dolores umbridge, kd, yvonne andersson